Noggrann redigering i lugnet efter stormen_Martin Edström_Livet som kreatör_8 MatsKahlstrom

Noggrann redigering i lugnet efter stormen

Musik är extremt viktigt för mig när jag redigerar. Det finns något magiskt i stämningen som kan skapas av rätt stycke – det hjälper med både fokus, inspiration och känsla.

För mig är det nästan alltid klassisk musik eller soundtracks från filmer som biter sig fast, och när känslan väl infunnit sig färgas ofta ett helt projekt av den musiken. För mig, alltså. Det är ju inte musik som används i slutproduktionen, utan bara mitt eget soundtrack under produktionen. Jag kan lyssna på samma album hundratals gånger medan jag arbetar, för att det hjälper mig ha kvar samma känsla i projektet. Det blir mitt mantra.

Det är inte konstigt att soundtracket till en rymdfilm passar till arbetet med världens största grotta. Det var lite som att besöka en annan planet. FOTO Mats Kahlström

Under hela arbetet med världen’s största grotta, Son Doong, har mitt soundtrack varit musiken till filmen Interstellar, komponerat av Hans Zimmer. Jag såg filmen i november, och sedan dess är jag fast. Musiken innehåller väldigt mycket orgel, vilket ger en högtidlig och episk känsla. Samtidigt känner man sig väldigt ensam, och extremt liten. Det passar perfekt in på känslan jag hade inuti världens största grotta.

Jag måste ha lyssnat på Zimmers Interstellar flera hundra gånger nu, och det blir bara bättre. Bilderna, filmklippen och det interaktiva reportaget växer sakta fram, med samma musik i bakgrunden.

Vill du lyssna på musiken som nu går om och om igen i min studio, så finns albumet här på Spotify. Se till att lyssna utan shuffle, då blir låtföljden mycket bättre!

Interstellar: Original Motion Picture Soundtrack

Noggrann och långsam redigering

Nu då vi verkligen landat efter äventyret i världens största grotta har jag kunnat arbeta i en helt annan takt, eftersom vi egentligen inte ens har en deadline. Först har jag och framförallt Fredrik (min bror och kommunikatör) diskuterat bilder, och jag har valt ut de allra bästa som skickats till National Geographic. Teamet på NatGeo blev jättenöjda, vilket är kul. Det är ju bara behind-the-scenes-bilderna. Det riktigt episka – det interaktiva reportaget – är ju fortfarande kvar. Det börjar vi precis arbeta med nu.

Jag och assisterande fotograf Mats Kahlström diskuterar en 360-bild i en av vattendragen på väg till Son Doong. FOTO Katja Adolphson

Det är otroligt kul att gå igenom alla bilder efteråt. Vi fick med oss otroligt mycket bilder hem, så att sortera dem tar tid. Först går jag igenom alla bilder för att välja bort oskarpa bilder och sådana som är oanvändbara av andra anledningar. Kanske är de mörka bortom all räddning, eller innehåller flera personer som blundar.

Under tiden i grottan var Fredrik ansvarig för backup, och använder här Latitude 12 Extreme för sin vitala uppgift. Utan koll på filerna blir det lätt kaos på en expedition i den här storleken! FOTO Katja Adolphson

Efter den grundsorteringen delar jag in alla bilder efter fem stjärnor: två stjärnor är publicerbart, tre stjärnor bra och fyra riktigt bra. Det är väldigt sällan jag sätter fem stjärnor på en bild. Bland bilderna från Son Doong hittade jag bara en bild som var värd en femma. Men det är värt att vara restriktiv, det är det som driver mig att bli bättre.

Här i inlägget ser du flera av bilderna från bakom kulisserna i grottan.

Jag, Katja, Erik och Fredrik sitter och testrenderar 360-bilder i grottan under expeditionen. Oftast var vi först med att gå upp på morgonen och sist med att gå och lägga oss.

Noggrann rendering av alla 360-bilder

Nu har jag också börjat rendera alla 360-bilder till det interaktiva reportaget. Vi har tillsammans redan renderat flera i lågupplösta versioner under resans gång, för att kunna se ungefär vilket material vi har med oss hem. Men nu kommer den mer slutgiltiga renderingen, där bilderna ska bli så högupplösta som möjligt.

Det är en väldigt tidskrävande process, inte minst för att man ibland måste göra ändringar som märks först när bilden redan renderats. Färgerna ska bli perfekta, skärpan ska sitta och det får inte bli några renderingsfel (när programvaran inte riktigt får ihop sömmarna perfekt). Därför tvingas jag ibland rendera samma bild fem-tio gånger, för att få den riktigt perfekt.

M3800 har mött sin överman

I denna långa renderingsprocess får verkligen M3800 jobba hårt. Det märks att det ligger i gränslandet för vad den klarar. Datorn blir väldigt varm och tar verkligen i med all sin hårdvara under renderingen, som ändå kan ta över en timme per bild. Vissa av de mer högupplösta bilderna tar nästan 2 timmar att rendera ut i fullstort format.

Så här ser min skärm ut de närmaste veckorna, då M3800 tuggar på med renderingen av 360-bilder!

Det är ju trots allt en väldigt krävande process, där ibland så mycket som 210 råbilder på ca 40 megabyte styck ska fogas samman till en bild i 360 grader. I processen ska dessutom programvaran kompensera för diverse exponeringsändringar och andra korrigeringar. Tungt!

Eftersom reportaget totalt kommer innehålla ca 40 360-bilder, vilka allihop behöver renderas flera gånger, kommer det ta ett bra tag. Det blir många långa timmar på kontoret, med andra ord…

Dags att köra Interstellar på full volym och jobba vidare! Vi hörs nästa vecka.

Inspirera andra

adminNoggrann redigering i lugnet efter stormen